 |
|
|
 |
|
Den dansk/svenska gårdshunden har i långa tider funnits på gårdarna
runt Östersjön, framför allt i södra Sverige och i Danmark, där den
fungerat som vakthund och "jakthund".
Många äldre personer, framförallt i Skåne och Danmark, har väldigt ofta
erfarenhet av denna lilla gårdshund.
Gården var hundens "egendom" och där höll den rent från råttor, möss och
ovälkomna  besökare.
Det är fortfarande tydligt för Gårdshundarna var dom har sitt ursprung;
dom är även duktiga på att värna sitt och sin flock (dom markerar gärna sitt revir),
och dom är mycket duktiga på att fånga möss och diverse små fyrbenta "vänner".
Det ligger i hundens natur att ha en viss reservation/vaktande mot främlingar.
När dom väl har vaktat färdigt och blivit kompis så vill dom istället ha mycket
"klapp & kel" (och gärna en "gotte" eller två).
Förr kallades DSG´n Råttehund, Skrabba (skånska, betyder rest; det som blev kvar )
och Musahung (skånska,
betyder mushund ).
Tidigare i moderna tider kallades den Skåneterrier och man hör fortfarande
den benämningen hos många.
|
|
I den lilla gårdshunden får man "en stor hund i ett litet format". Det är en trogen, mångsidig kamrat som är pigg på det mesta. Allt från agility, långa promenader, ridturer, lydnadsträning till lata dagar i sängen/soffan. Den är mycket läraktig och passar till de flesta aktiviteter i hundvärlden. När det är dags för sömn/vila uppskattas kroppskontakt och duntäcken.
Gårdshunden trivs vanligen med andra hundar, djur och barn. Man ska dock alltid komma ihåg att barn och hundar fungerar bäst tillsammans med vuxnas överinseende. "Gårdisarna" är väldigt sociala och vill gärna vara med hela tiden. I det här söta lilla paketet ska man veta att det ingår mycket motor och vilja. En Gårdis bör veta sin plats i flocken.
|
|
|
|